”Föreningens inkomstkällor har varit behållning från nöjesaftnar i Kamrathyddan, fest i Dalboda, inträdes och kvartalsavgifter samt frivilliga insamlingar”. Så summerades det i verksamhetsberättelsen år 1923 och då redovisades en kassaomslutning på 737,67 kr. Utdraget ur denna tidiga årsberättelse är på något sätt signifikativt för klubbens administrativa arbete under fem decennier. Ett påstående som klart verifieras i årsbokslutet tre år senare.

”Festkommiténs självuppoffrande arbete bör kanske särskilt påpekas, då klubben därigenom fått en någorlunda stark ekonomi”.

Det sistnämda året balanserade inkomster och utgifter på drygt tusen kronor med en behållning på över 500 kr! De fyra årens dansträffar i Kamrathyddan började ge resultat. Denna samlingslokal låg i Erikslund och utnyttjades även av UIF:s boxningssektion. Inkomsterna från de många nöjesträffarna underlättade bl a. anskaffandet av all den materiel som den unga klubben var i behov av.

Efter ”Hyddan” övertog IK Fyris Kvarnbolundsom Läbyvads JUF kallade fornminnesområdet i skogspartiet söder om bensinstationen vid vägskälet Sala – Enköping. Dessvärre fanns det ingen inhängnad och dessutom var utedansbanan i bräckligaste laget. Fyris medlemmar tvingades att hålla upp räcket medan dansen pågick!

Klubbens festkommité var följaktligen i stort behov av en mer ändamålsenlig anläggning, eftersom man strävade efter ett alltmer ökat ekonomiskt utbyte. År 1928 kom Fyris Park till och när den verksamhetsberättelsen lades till handlingarna redovisades en omsättning på nära 3000 kr. Man satsade hårt och debutårets lilla dansbana med lövad musikestrad genomgick en hel del förbättringar. Det blev bl a. en inbyggd orkesterscen och vidare ordnades det med kiosker för kaffeservering m.m. Förbättringarna till trots blev inte det ekonomiska utbytet vad man tänkt sig. Härtill bidrog bl a. den alltmer hårdnande konkurensen från övriga Uppsalaklubbar som också arrangerade dansträffar.

Efter tre år var det slut på den första dansepoken i Fyris Park. I 1930 – talets verksamhetsberättelser går som en röd tråd de ekonomisk bekymren. Under en åtta års period arrangerades endasst en fest (1937 i Läby) och samtidigt nödgades festkommitén konstatera att länsstyrelsen avslog såväl ansökan om sommarfest som hemställan om att få ordna lotterier. Den lyckade festen i Västerby Läby möjliggjordes tack vare att Fyris år 1938 lånade ut sin Fyris Park upplagda dansbana till Läbyvads JUF. Detta mot att Fyris Park skulle få arrangera danser. På sikt blev det en ganska bra affär för klubben. Den utlånade dansbanan fick dessvärre ruttna ner på platsen.

För att skaffa pengar till den idrottsliga verksamheten hyrde Fyris 1938 Liljekonvaljeholmen och under 1940 – talet ordnade man dans – träffar på Östgöta Nation och i Folkets Park, vartill kom damsektionens luciafester. En fest i Rasbo, liksom lotterier och Riksmarschen (1941), bidrog också till att lätta de svåra penningproblemen under 1940 – talet.

Efter att regelbundet under fyra år ha arrangerat ”Pjäxdans” på Svartbäckens Idrottsplats ljusnade det på allvar år 1952. Som gästartist anlitades vid ett tillfälle Gösta ”Snoddas” Nordgren. och gissa om Fyris-kassören gnuggade händerna av förtjusning? Hur som, så redovisades för första gången i klubbens historia en årsredovisning på över 5000 kronor!

På initiativ av Tore Lind bildades år 1951 Idrottsalliansen, som omfattade 20 Uppsalaklubbar. Denna sammanslutning hade till uppgift att samordna all verksamhetvad gällde lotterier, danser och andra inkomstbringande jippon. Organisation upphörde 1968, men då hade genom de olika kassörernas försorg fördelats nära 800 000 kr till de anslutna föreningarna!

Under 1950-talet upplevde Fyris Park sin andra storhetsepok, vilket bl. a. omsättningen år 1954 (22 000 kr) ger belägg för. Fyris Park var under detta decenium ett uppmärksammat inslag i stadens nöjesliv. Två dansbanor, och övriga traditionella festplatsarrangemang bidrog till god anslutning några sommarkvällar varje år. Klubbens ekonomi stabiliserades och idrottsledarna behövde inte längre betungas av penningproblem.

Än en gång visade det sig dock, att konkurrensen från andra håll blev alltför hård. År 1964 kärvade det åter till sig på det ekonomiska planet. I det läget beslöts att varje sektion skulle svara för sina utgifter.

Fotbollsektionen allierade sig då med Kulturella dansföreningen och 1965 startade man den verksamhet som än en gång fört fram Fyris Park i rampljuset. Det nya samarbetet har resulterat i bra netto varje år. och även om den idrottsliga verksamheten fått sin andel så har man också tänkt på att göra det trivsamt för sin publik.